Vi har alla bara ett enda liv. Biologin säger visserligen att vi enbart finns till av en slump. Precis som att vissa vattenmolekyler i luften utanför vårt fönster då och då kondenserar och övergår till flytande form, på samma sätt råkar vi bara vara kemiska reaktioner som blev till för att några andra reaktioner också skett. Nu är det dock så att vi har ett medvetande och känslor. Därför kan man trots att man egentligen är relativt betydelselös jämfört med det stora universum, vilja ha ett så bra liv som möjligt.

Hur livet kan försämras av diskriminering och orättvis behandling

Diskriminering kan t.ex. leda till att man inte får det jobb man önskar och att man får sämre lön än man borde. Det leder i sin tur kanske till att man har mindre pengar och inte kan ha ett lika roligt liv som andra med mer pengar. Att utsättas för diskriminering och annan dålig behandling kan dessutom slå hårt mot det mentala. Man känner sig mindre värd och börjar kanske tvivla på ens uppgift i världen, om man har en roll att fylla och om huruvida man ens kan bidra med något.

Dessa tankar kan i längden leda till många negativa känslor och göra att man mår dåligt. Som människa borde det vara relativt naturligt att ha medkänsla med andra och önska även dem och inte bara sig själv ett så bra liv som möjligt.

Vad kan man göra åt det?

Det viktigaste ansvaret har alla. Genom att hela tiden tänka på hur man bemöter och behandlar sina medmännsikor kan man undvika skadliga beteenden. Diskriminering skulle inte uppstå om det inte vore för de som diskriminerar. Om de blir medvetna om sitt beteende och om det felaktiga med det kommer livet bli enklare att leva och den korta stund man finns till kommer bli mer uthärdligt, för alla.