I Sverige finns en diskrimineringslag som förbjuder diskriminering. Tyvärr kan man fortfarande råka ut för det, och då finns det olika juridiska åtgärder att ta till.
Diskrimineringsgrunderna
I den svenska diskrimineringslagen finns sju olika grunder på vilka inga får särbehandlas negativt, till exempel nekas en plats i en bostadskö eller sorteras bort i en jobbansökan. De sju diskrimineringsgrunderna är: Kön, könsöverskridande tillhörighet och uttryck, sexuell läggning, ålder, etnisk bakgrund, religion och funktionsnedsättning. Vi kan här se alla kriterierna (förutom religion) på olika sätt rör sig om främst yttre omständigheter man inte kan rå för. Ingen kan göra något åt dessa men de är heller vanligtvis inte kopplade till intellektuell förmåga eller kapacitet. Att sortera bort någon i en anställningsprocess på grund av att den inte är tillräckligt smart för jobbet är alltså tillåtet.
Olika sätt att diskrimineras på
Man kan diskrimineras på olika sätt. Det vanligaste sättet och det de flesta först kommer att tänka på är direkt diskriminering, genom att någon behandlas sämre i till exempel en antagningsprocess. Indirekt diskriminering är också vanligt och innebär att olika regler och bestämmelser tillämpas, bestämmelser som är skenbart harmlösa men som innebär att vissa grupper drabbas hårdare. Ett känt exempel från ett annat land är hur vallokaler i USA systematiskt stängs ner i afroamerikanska områden för att förskjuta valresultatet åt ett konservativt håll.
Något annat som är lätt att glömma bort är att lokaler och byggnader måste vara tillgänglighetsanpassade, det vill säga tillgängliga även för de med funktionshinder. Det är lätt att inte tänka för någon som aldrig besvärats av en otillgänglig lokal, men det kan innebära diskriminering mot rörelsehindrade.
Vad kan göras?
Eftersom diskriminering är ett brott går det att anmäla till Polisen. Frågan kan tas upp i en rättslig instans, i en domstol. Befinns den anmälda parten skyldig blir den skyldig till ett straff och ofta också skadestånd till den drabbade.