”Amnesti råder för brott mot diskrimineringslagen”

När kommer Alice Bah Kuhnke att genomskåda DO:s prat om strategi, effektivitet och rättssäkerhet? Ministern behöver se till att offer för diskriminering får den hjälp de har rätt till och att lagens sanktionssystem används, skriver Lena Svenaeus, fil. dr. i rättssociologi och tidigare Jämo.

DEBATT | DISKRIMINERING

Vad har Kolmårdens djurpark, vårdbolaget Vardaga, Växjö lasarett och bostadsbolaget Väsbyhem gemensamt? Jo, de har alla fått ett beslut från Diskrimineringsombudsmannen med besked om att de brutit mot diskrimineringslagen. På Kolmårdens djurpark var hörselslingan på delfinariet under reparation men en besökare fick ett felaktigt besked om att den skulle finnas på plats och fungera. Kolmårdens felaktiga information var diskriminering på grund av bristande tillgänglighet, meddelade DO och avslutade ärendet. I övriga fall påstods adressaterna ha gjort sig skyldiga till könsdiskriminering, etnisk diskriminering och diskriminering på grund av funktionsnedsättning.

Under de två senaste åren har DO publicerat ett tiotal beslut av det här slaget på sin hemsida. Sista meningen i beslutet är alltid densamma: Detta beslut går inte att överklaga. De bedömningar som DO gör i beslut är inte juridiskt bindande och beslutet påverkar inte enskildas möjligheter att själva väcka talan om diskrimineringsersättning i tingsrätt. Besluten kallas tillsynsbeslut och har sin upprinnelse i en anmälan till DO om diskriminering.

Att använda anmälningar för att i beslut påtala att arbetsgivare och andra aktörer bryter mot lagen är en ny arbetsmetod. Anmälaren får ingen hjälp till upprättelse genom dom eller förlikning. Den anmälde får besked om att en viss åtgärd står i strid med lagen, vilket förvisso kan bli en fläck på anseendet men därutöver inte har några konsekvenser. Lagens sanktionssystem aktualiseras inte.

Debatt

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Läser man förarbetena till den paragraf i diskrimineringslagen som säger att DO:s beslut inte kan överklagas handlar det om beslut att lägga ner en anmälan utan åtgärd eller beslut att gå vidare till domstol. Att avgöra brott mot diskrimineringslagen ligger enligt regeringsformen i händerna på domstolsväsendet. Arbetsdomstolen dömer med fem ledamöter i diskrimineringsmål. Men på DO fattas sådana beslut av enskilda handläggare och i regel på enbart skriftligt underlag.

Enligt DO:s årsredovisningar gjorde 7 800 personer en anmälan om diskriminering under åren 2013–2016. Av dessa blev endast mellan 10 och 15 procent föremål för utredning. Flertalet anmälningar avslutades med ett standardbrev med besked om att myndigheten själv valde vilka anmälningar som skulle utredas. Resultatet för dessa fyra år blev stämningsansökan i 46 fall och förlikningar i 26 ärenden.

Som ett mantra upprepas i årsredovisningarna att DO har ”ett strategiskt förhållningssätt till uppdraget” samt att verksamheten är ”rättssäker” och ”effektiv”. Ser man närmare på denna panegyriska betygsättning saknas uppgifter om för varför det skulle vara strategiskt bra, effektivt eller rättssäkert att välja bort större delen av diskrimineringsanmälningarna och ersätta kontroll av laglydnad med informationsåtgärder. Orden är en dimridå till försvar för den omtolkning av myndighetens mandat som nuvarande chef genomfört. En påfallande stor personalomsättning vittnar om genomgripande förändringar.

På frågan varför så få anmälningar leder till resultat, brukar svaret bli att allmänheten missuppfattat DO:s uppdrag. I en intervju i tidningen Senioren i december 2017 säger pressansvarig på DO: ”Vi vet att det finns en bild av DO:s uppdrag som inte stämmer med hur lagen är formulerad.” DO missleder intervjuaren. Den korrekta uppgiften är att det saknas stöd i lagen för det valda sättet att arbeta.

Att DO driver ett mindre antal ärenden i domstol som man bedömer kan få betydelse för många skiljer sig inte från hur de gamla ombudsmannamyndigheterna arbetade. Skillnaden består i att utredningar av diskriminering och skarp tillsyn med användning av sanktioner bortprioriterats till förmån för rådgivning och information. Undermåliga lönekartläggningar godkänns utan annan åtgärd än en from förhoppning om förbättring. Jag gissar att granskade aktörer är nöjda. Jag förmodar att anmälare är besvikna, trots att de får ett brev med tack för att anmälan bidrar till DO:s kunskapsuppbyggnad.

DO fick 2011 ta emot kritik av Statskontoret och Riksrevisionen för att diskrimineringsanmälningarna tog så stor del av resurserna att myndigheten försummade sina andra uppgifter: kontrollen av lagreglerna om aktiva åtgärder och informationsarbetet. Jag konstaterar att verksamheten nu kantrat åt informationshållet. Enligt en färsk rapport från Unionen var det trots lagkrav endast sex av tio företag som gjorde eller planerade att göra en lönekartläggning förra året. Jag är inte förvånad. Det råder allmän amnesti för brott mot diskrimineringslagen.

När kommer ansvarig minister Alice Bah Kuhnke att genomskåda DO:s prat om strategi, effektivitet och rättssäkerhet och se till att det finns ett regelverk som garanterar att offer för diskriminering får den hjälp de har rätt till och att lagens sanktionssystem används? I dag får anmälare nöja sig med ett tack för att de genom sin berättelse bidrar till DO:s kunskapsuppbyggnad.

Lena Svenaeus
fil. dr. i rättssociologi, Lunds universitet, Jämo 1994–2000

Debattartikel – Stäng inte ute muslimer från arbetsmarknaden

Stäng inte ute muslimer från arbetsmarknaden

Mohammed och Erik söker jobb som vaktmästare vid en vårdcentral: sannolikheten att Mohammed kallas till intervju är hälften så stor som sannolikheten att Erik kallas, detta trots att Mohammed har mer arbetslivserfarenhet är vad Erik har. Sannolikt skulle Mohammed, om han mot förmodan skulle bli kallad till intervju, dessutom erbjudas omkring 15 % lägre lön än Erik. På grund av Mohammeds namn. Om Mohammed skulle välja att byta namn skulle han sannolikt få betydligt mycket högre lön.

Den framställda informationen är vaken ny eller revolutionerande, detta är något vi känt till i många år. Trots det förekommer diskriminering av muslimer på arbetsmarknaden kontinuerligt. Det beskrivs bäst som strukturell diskriminering. Orsakerna bakom diskrimineringen beror på en rad olika omständigheter, som många gånger kan kopplas till att arbetsgivare har fördomar gentemot muslimer. I en studie framgår att arbetsgivare förmodar att muslimer ska prestera sämre, 49 % av de medverkande arbetsgivarna uttryckte explicit negativa fördomar om muslimers prestation medan 94 % hade implicita tankar om muslimers prestation. Den svenska arbetsmarknaden brukar beskrivas som tuff i allmänhet, om ditt namn är Mohammed blir den än tuffare.

Samtidigt lever vi i ett samhälle där jobb är essentiellt. Huvudsakligen för att vi behöver en inkomstkälla för att försörja oss, men för de allra flesta människor fyller jobbet många fler funktioner än så. Att jobba innebär en stabilitet i vardagen, socialt samspel och inte minst självsäkerhet. Huruvida man har ett jobb eller inte påverkar på så vis en hel del olika faktorer i enskildas livssituation. Vi måste därför värna om varje enskilds rätt till arbete och möjlighet att förvärva arbete.

I den politiska debatten diskuteras ständigt att och hur nya arbetstillfällen ska skapas, fler arbetstillfällen är naturligtvis positivt men inte så behjälpligt för den som sällan kallas till intervju. Här behöver vi andra insatser. Vi behöver bland annat tillämpa bättre metoder i bland annat rekryteringsprocessen och vid lönesättning. Metoder så som kompetensbaserad rekrytering finns utvecklade, men används inte i så hög utsträckning som man skulle önska, vilket inte heller är en nyhet för många av oss.

Sverige är inte unikt i frågan om diskriminering av muslimer på arbetsmarknaden, vi ser och har under en längre tid sett liknande mönster runt om i Europa. Samtidigt ser vi dessutom att diskriminerande politik, inom olika samhällsområden, växer sig allt starkare i många Europeiska länder. Vi måste därför lyfta dessa frågor till den politiska och kanske framför allt den allmänna debatten i Sverige.

Vi kräver att:

  • – Rekryteringsprocesser ska ses över så att de är icke-diskriminerande och kompetensbaserade.
  • – Offentliga verksamheter ska använda anonyma ansökningsförfaranden och bidra till att det blir norm i alla anställningsprocesser.
  • – De politiska partierna och föreningslivet i övrigt ska förbättra sina interna processer för tillsättande av förtroendevalda för att där minska diskrimineringen.

Vi har fått nog av bara vackra ord och till intet förpliktigande paroller om människors lika värde. Vi kräver nu det som borde hänt för länge sen. Vi kräver svenska muslimers mänskliga rättigheter.

  • Omar Mustafa, Ibn Rushd Studieförbund
  • Mustafa Al-Sayed Issa, Sveriges Unga Muslimer
  • Yasri Khan, Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa
  • Isabella Andersson, Ungdom Mot Rasism
  • Omera Saleh, Forum För Lika Rättigheter
  • Kalle Larsson, Centrum Mot Rasism
  • Zakaria Zouhir, Afrosvenskarna i Stockholm

Arbetsmarknad – Byrån för lika rättigheter_PDF

Äntligen!

För ungefär tre år sedan fick vi in en anmälan om diskriminering på grund av psykisk funktionsnedsättning. Anmälan gällde ett par vars son blivit omhändertagen vid födseln genom LVU, ganska snabbt insåg byråns personal att ärendet var högst allvarligt och att diskrimineringslagens bestämmelser överträtts. Utredningen som låg till grund för omhändertagandet var bristfällig och innehöll fördomar gentemot människor med funktionsnedsättningar. Tillsammans med föräldrarna beslutade vi att anmäla ärendet till DO som beslutade att driva ärendet till domstol. Både i Tingsrätten och i Hovrätten fick DO och föräldrarna rätt, omhändertagandet av barnet var felaktigt och socialtjänsten angås ha brutit mot diskrimineringslagen. Nu har Hovrättens dom vunnit laga kraft, vi gläds väldigt mycket med familjen!

För att läsa domarna i sin helhet, se länken nedan:

http://www.do.se/sv/Om-DO/Forlikningar-domstolsarenden/Sigtuna-kommun-ANM-2011274/

Stämning mot IKEA Malmö för diskriminering av en femårig funktionshindrad flicka

Byrån För Lika Rättigheters huvudman, tillika den ideella föreningen Forum för lika rättigheter, har den 12 maj ansökt om stämning mot IKEA Malmö vid Malmö tingsrätt för diskriminering av en femårig funktionshindrad flicka den 13 maj 2009. Stämningen har skett efter att Diskrimineringsombudsmannen (DO) anmärkningsvärt nog valt att lägga ner ärendet efter nästan två års utredning. På grund av rådande forumregler har käromålet överförts till Helsingborgs tingsrätt för vidare handläggning.

Byrån beklagar DO:s beslut om nedläggning, men gör bedömningen att myndighetens beslut inte ändrar den drabbade flickans laga möjligheter att nå upprättelse för det kränkande agerandet som IKEA utsatt henne och hennes familj för, detta eftersom diskrimineringslagen möjliggör för ideella föreningar att under vissa förutsättningar väcka talan och inträda i processen som part för den drabbade.

Byråns bedömning är att det diskriminerande nekandet av den vid det aktuella tillfället femåriga funktionshindrade flickan, i ljuset av de olika handlingsalternativ som fanns att tillgå vid tillfället, inte var rättfärdigat och därmed utgjorde det en överträdelse av diskrimineringsförbudet.

Det blir nu Helsingborgs tingsrätt som i slutet av januari 2012 får ta ställning till huruvida denna diskriminerande handling som grundades på IKEA:s interna bestämmelser var rättfärdigat utifrån en objektiv bedömning av de konkreta omständigheterna i det enskilda fallet.

Läs mer under fliken Aktuellt.

Europadomstolen för de Mänskliga Rättigheterna och European Union Agency for Fundamental Rights (FRA) släpper handbok om gällande europeisk diskrimineringsrätt

Måndagen den 21 mars 2011 släppte EU:s byrå för grundläggande rättigheter (FRA), tillsammans med den Europeiska Domstolen för de Mänskliga Rättigheterna en handbok om den gällande europeiska diskrimineringsrätten, ”Handbook on European non-discrimination law”.

Handboken släpptes i samband med FN:s internationella dag mot rasism och diskriminering som av världssamfundet sedan 1966 uppmärksammas den 21 mars varje år och som kom till som världssamfundets svar mot illgärningarna och massakern som den sydafrikanska apartheidregimen hade gjort sig skyldig till i Sharpeville 1960.

Byrån För Lika Rättigheter välkomnar denna viktiga handbok som blir ett användbart verktyg för människorättsarbetare och enskilda i kampen för ett effektivare tillvaratagande av rätten för likabehandling i Europa.

DO:s beslut i niqabärendet -ett klargörande?

Så har då det efterlängtade beslutet från Diskrimineringsombudsmannen (DO) kommit och den förväntade infekterade debatten återigen blossat upp. Byrån För Lika Rättigheter vill därför delge Er vår syn på beslutet.

DO har i sitt beslut varit väldigt tydlig och fört en saklig och rättsligt sett mycket hållbar argumentation. Själva sakfrågan –den rättsliga frågan– råder det därför inga tvivel om; ett generellt förbud mot heltäckande slöja i utbildningssammanhang står i strid med nu gällande diskrimineringslag. Att ett förbud i alla specifika lägen skulle stå i strid mot diskrimineringslagen har myndigheten således inte påstått. Tvärtom anför DO i sitt beslut att bedömningen gäller just det specifika fallet, underförstått att i ett annat eventuellt fall, möjligheten finns att ett förbud kanvara berättigat om omständigheterna då stödjer en sådan slutsats. Dessutom anför DO uttryckligen att det ytterst är domstolarna som kan pröva om skolors agerande i varje enskilt fall strider mot diskrimineringsförbudet och lämnar därför frågan öppen om framtida vägledande rättspraxis. Tydligheten i DO:s bedömning återfinns därför huvudsakligen i att ett generellt gällande förbud inte är förenligt med diskrimineringslagen. Det är en bedömning som i beaktande av gällande rätt bör anses mycket välgrundad.

Debatten som nu har blossat upp har emellertid handlat om helt andra aspekter än den rent rättsliga. Vissa talar symboliskt om ”principfall”, andra om religionens innebörd, ytterligare några häver oansvarigt ur sig rena islamofobiska argument om skyldigheten att hålla Sverige rent från främmande religiösa och kulturella inslag. Det finns all anledning för våra politiker och opinionsbildare att vara uppmärksamma på sakfrågan och uppträda ansvarsfullt i den nu alltmer snedvridna debatten.

Att myndighetspersoner, lagstiftare och andra makthavare nu dels angriper den människorättslag som de själva stiftat om (diskrimineringslagen) och som är en följd av landets folkrättsliga förpliktelser, dels öppet angriper den statliga institution (DO) som har till sin uttryckliga uppgift att just värna minoritetsskyddet oavsett opinion och rådande politiska strömningar, är ett mycket allvarligt tecken i tiden, tecken som vi alla bör vara uppmärksamma på och vars innehåll vi alla bör motsätta oss, nämligen undergrävandet av det för ett demokratiskt samhälle så viktiga minoritetsskyddet och ifrågasättandet/misstänkliggörandet av den myndighet som har att värna om just dessa människorättsintressen. Detta gör sig gällande med än större styrka i beaktandet av vårt lands och kontinents mörka människorättshistoria, en historia som dessvärre alltmer tycks vara på väg att upprepa sig.

Demokratins hälsotillstånd mäts på flera sätt och det demokratiska samhällets värnande om avvikare, om minoriteters rätt att få tro, tänka och leva enligt sina egna övertygelser och sed så länge det inte kränker och/eller förnekar andra människors rätt, är ett viktigt och användbart måttstock. När den hätska europeiska debatten nu letat sig in i det svenska allmänna debattklimatet med alltmer högljudda krav på en rangordning av individers rättigheter baserat på etniskt och/eller kulturellt ursprung, ja då är det dags för oss människorättsförespråkare att stabilt stå upp för den rätt som utgör det slutliga skyddet för utsatta minoriteter och som är den sista rättsstatliga skiljelinjen mellan ett civiliserat, demokratiskt samhälle och den typ av samhälle som vi demokrater i alla tider tagit avstånd ifrån.

Tilläggas bör att det givetvis hade varit önskvärt att få en auktoritativ och vägledande rättspraxis som människorättsarbetare kan använda i sin vardagliga verksamhet i värnandet om alla människors lika rätt. Nu blev det inte så eftersom DO gjorde bedömningen att det inte var påkallat i det specifika fallet. Oklarheten i vad som faktiskt gäller kvarstår således tills ett nytt ärende som påkallar rättsprövning dyker upp. Tills dess får vi hoppas att diskrimineringsskyddet av lagstiftaren förstärks och inte såsom nu signaleras, begränsas.

Diskrimineringsskyddet är för demokratin alltför viktigt för att bli föremål för skadliga populistiska utspel. Den rättighetsförlust som idag riskerar att drabba vissa individer riskerar i framtiden att drabba morgondagens oönskade individer. Att värna om andras rätt är därför, hur illa vi än anser att deras livsval är, att värna om allas vår rätt att få vår mänskliga värdighet respekterad och skyddad.

Därför har vår människorättsorganisation stämt IKEA.

Byrån För Lika Rättigheters stämning mot IKEA har i dagarna blivit uppmärksammat i svensk media (se mer under “Historik“). För att tydliggöra vår människorättsliga bevekelsegrund har verksamhetsansvarige idag skrivit en artikel som publicerades på SVT Debatt. Nedan följer artikeln i sin helhet:

Därför har vår människorättsorganisation stämt IKEA.

Inom kort kommer Byrån För Lika Rättigheter, i egenskap av ombud för den ideella föreningen Forum för lika rättigheter, att föra talan i Helsingborgs tingsrätt mot IKEA. Bakgrunden är möbelföretagets anmärkningsvärda och diskriminerande agerande mot en vid tillfället femårig funktionshindrad flicka.

I mars 2008 åkte en familj från Munkfors till IKEA i Karlstad för att, i likhet med hundratusentals familjer i Sverige årligen, besöka ett av företagets många och omåttligt populära möbelvaruhus. Familjens 8-årige son var med på besöket och såg fram emot att vistas i IKEA:s lekrum. Besöket fick ett abrupt slut när den funktionshindrade pojken nekades tillträde till lekutrymmet med hänsyn till sitt funktionshinder. IKEA motiverade det uppenbart diskriminerande agerandet med att diffust hänvisa till ”säkerhetsskäl”.

Ett år senare var det dags igen, denna gång på IKEA:s varuhus i Malmö, när företagets personal nekade en femårig funktionshindrad flicka tillträde till varuhusets bollhav. Trots att flickans mor, som uttryckligen avsåg att vara bredvid flickan i lekrummet, föreslog en rad alternativa lösningar på den oerhört kränkande situationen stod företaget fast vid sitt nekande och diskriminerande beslut, detta trots att det inte fanns andra barn i bollhavet.

Skälen som angavs var även denna gång diffust angivna ”säkerhetsskäl” grundade på interna företagsbestämmelser. Hur flickans säkerhet under moderns tillsyn och i hennes omedelbara närhet skulle äventyras, har IKEA till dags dato inte förmått att förklara. Familjen lämnade till slut varuhuset, ledsna och kränkta, men till skillnad från vad som var fallet i Karlstad, sökte familjen stöd inför tillvaratagandet av den femåriga flickans rätt att få sina mänskliga rättigheter respekterade oavsett sitt funktionshinder.

Familjen erbjöds senare en kompensation av företaget för ”upplevelsen” men vidhöll att inget fel begåtts från företagets sida och vägrade därför be flickan och hennes familj om ursäkt för handlandet, eller ens kännas vid att det skulle handlat om diskriminering. Familjen tackade därför nej till den erbjudna kompensationen; det var deras lilla dotter Filippas grundläggande mänskliga rättighet det handlade om och inte om en trasig Billy-hylla som reklamerades.

Ärendet hamnade hos Diskrimineringsombudsmannen (DO) som efter närmare två års utredning – f.ö. en oacceptabelt lång tid för ett ärende av den aktuella karaktären – beklagligt nog valde att inte driva ärendet vidare, det trots mycket goda skäl och rättsliga förutsättningar för det. På grund av det extremt sena avgörandet och inför hotet om preskribering av ärendet valde Byrån För Lika Rättigheter, som varit flickans ombud genom hela processen, att stämma IKEA i domstol för brott mot diskrimineringslagen. Alternativet hade varit att acceptera den fortsatta diskriminerande behandlingen av funktionshindrade barn från IKEA:s sida, något som naturligtvis är fullkomligt främmande för en människorättsorganisation som strävar efter verklig samhällsförändring och vars verksamhet syftar till att ge diskrimineringslagstiftningen och de mänskliga rättigheterna ett verkligt och effektivt genomslag i Sverige. Att det handlar om ett litet barn stärker vår övertygelse om att det var ett korrekt beslut.

Efter de senaste dagarnas mindre medieexponering av ärendet har ytterligare föräldrar hört av sig till oss med vittnesmål om hur IKEA så sent som för ett par månader sedan nekat deras barn tillträde till lekrummet på närmast identiska grunder som de som de som anförts mot de tidigare fallen. Det förefaller därför som bevekelsegrunderna för vår människorättsliga stämning mot IKEA för brott mot diskrimineringslagen är fortsatt befogade tills dess att företaget på allvar gör upp med sitt ytterst problematiska och olagliga förhållningssätt gentemot funktionshindrade barn.

Diskrimineringen i dagens Sverige är ett verkligt och för de individer och grupper som drabbas ett högst påtagligt problem. I motsats mot vad många tror utgör diskriminering inte bara en kränkning mot den som drabbas, utan är på många sätt även att betrakta som en måttstock på ett demokratiskt samhälles misslyckande med en av dess främsta uppgifter, nämligen säkerställandet av alla människors lika värde, en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna. Barn bör naturligtvis tillerkännas ett särskilt starkt skydd eftersom de är oförmögna att själva stå upp för sina rättigheter.

Diskrimineringen yttras på en mängd olika sätt och förekommer inom alla vitt skilda samhällsområden. För landets funktionshindrade är det inte sällan tillgängligheten till de olika samhällsarenorna som utgör ett av de främsta missgynnanden och hindren för fullt deltagande i samhället på lika villkor, eller åtminstone på så lika villkor som möjligt, givet dessa individers enskilda förutsättningar.

Det är således av stor vikt att vi som samhälle tar vårt ansvar och faktiskt undanröjer de hinder som vi kan rå över och påverka, samt att vi redan i tidig ålder markerar den etiska norm vi vill skall gälla i det ständigt pågående samhällsbygget. Diskrimineringslagen är ett viktigt verktyg i det arbetet men det kräver att samtliga samhällsaktörer är beredda och fast beslutna att faktiskt tillämpa lagskyddet för att det ska bli verkningsfullt. Vår stämning mot IKEA, som företaget i sitt svaromål kallat för en ”onödig rättegång”, är ett led i det ansvarstagandet. För Byrån För Lika Rättigheter är tillvaratagandet av en liten funktionshindrad flickas mänskliga rättigheter under dessa omständigheter inte en onödig åtgärd, utan en nödvändighet.

Att stadigt och obevekligt stå upp för de mänskliga grundvärden som ett sunt och humant demokratiskt samhälle skall vila på är vårt sätt att ta vårt ansvar för vår gemensamma framtid. Lilla Filippa från Skåne och alla andra funktionshindrade barn i vårt land skall veta att de är inkluderade i den framtiden.

Vi får aldrig någonsin tveka på den punkten.

Esteban A. Calderón

Jurist och verksamhetsansvarig Byrån För Lika Rättigheter

Idag har vi fått domen i Byråns ärende mot IKEA.

Idag har vi fått domen i Byråns ärende mot IKEA. Dessvärre har Hovrätten valt att fastställa Tingsrättens dom, utan att närmare resonera kring omständigheterna i ärendet. Byrån kommer under dagen, i samråd med familjen att besluta om överklagan är aktuell. Domen i sin helhet kan läsas här, Dom HovR BFLR- IKEA.

Hovrättens dom i Byråns ärende mot IKEA

Det är en mycket beklaglig dom som idag fallit om man ser till lagstiftarens intentioner med den nya diskrimineringslagen och givetvis en dålig nyhet för Sveriges alla funktionshindrade som nu får det bekräftat från rättsväsendet att det är tillåtet att hänvisa till diffusa säkerhetsskäl för att neka funktionsnedsatta tillträde till offentliga arenor.

Vi stödjer familjens sökande efter upprättelse och strävar givetvis efter diskrimineringslagens genomslag, något som denna dom inte tillfredsställer och vi skulle svika vårt uppdrag och Filippas familj om vi lät IKEA komma undan med den här händelsen. Byrån För Lika Rättigheter kommer att överklaga tingsrättens dom. Läs domen här. och följ medierapporteringen härhärhärhärhärhärhär, och här.

Diskrimineringstendenserna inom sjukvården

Hur ser diskrimineringstendenserna ut inom sjukvården i Stockholm för de som arbetar där? Byrån för Lika Rättigheters medarbetare Majid Stifo har gjort en liten undersökning i några av länets sjukhus. För mer information, läs rapporten De-kränkbara.