Att diskriminera betyder ordagrant “att göra åtskillnad“. I språklig bemärkelse är det alltså värdeneutralt och innebär just att göra åtskillnad, något som människor gör dagligen. I andra språk och i andra sammanhang används begreppet på detta värdeneutrala sätt, t.ex inom den humanitära rätten (“krigets lagar“) där krigsförande parter har en plikt att diskriminera bland sina mål; ett urskiljningslöst bombande av civila (“indiscriminate bombing“), d.v.s. att inte göra åtskillnad mellan militära mål och icke-militära mål, utgör ett allvarligt krigsbrott. Vi människor gör åtskillnad och särbehandlar hela tiden bland våra medmänniskor och de flesta av dessa processer är därför både naturliga och lagliga.

Det finns dock viss typ av särbehandling som inte är önskvärd eller laglig. Det handlar om negativ särbehandling som gör att vissa människor hamnar i en sämre sits, missgynnas, i förhållande till hur andra normalt behandlas, detta när denna särbehandling har en koppling till någon av de i lagen skyddade “diskrimineringsgrunderna“. Denna typ av s.k. negativ särbehandling utgör diskriminering enligt lag och är i de allra flesta fall förbjuden. Ibland kan även negativ särbehandling vara tillåten, om omständigheterna kräver det, exempelvis av konkreta säkerhetsskäl. Vad som avses med otillåten diskriminering framgår av lagen. Missgynnandet kan manifestera sig på flera olika sätt, bl.a. genom trakasserier och sexuella trakasserier.

Sedan 2009 har vi i Sverige sju stycken skyddade diskrimineringsgrunder. Dessa sju är:

1. kön (att någon är kvinna eller man, eller avser att ändra/har ändrat sin könstillhörighet)

2. könsöverskridande identitet eller uttryck (att någon inte identifierar sig som kvinna eller man eller genom sin klädsel eller på annat sätt ger uttryck för att tillhöra ett annat kön)

3. etnisk tillhörighet (nationellt eller etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande)

4. religion eller annan trosuppfattning

5. funktionshinder (varaktiga fysiska, psykiska eller begåvningsmässiga begränsningar av en persons funktionsförmåga som till följd av en skada eller en sjukdom fanns vid födseln, har uppstått därefter eller kan förväntas uppstå)

6. sexuell läggning (homosexuell, bisexuell eller heterosexuell läggning)

7. ålder (uppnådd levnadslängd)

Utöver dessa grunder föreligger alltså ingen diskriminering i rättsligt hänseende, även om den negativa behandlingen kan utgöra brott mot annan lagstiftning, exempelvis skollagens bestämmelser om kränkande särbehandling.

Huruvida man har blivit utsatt för diskriminering i rättsligt hänseende eller inte kan ofta vara svårt att avgöra själv. Misstänker du att du har blivit utsatt för olaga diskriminering så kontakta Byrån För Lika Rättigheter!

Kontaktuppgifter finns under fliken “Kontakt“.