DO:s beslut i niqabärendet -ett klargörande?

Så har då det efterlängtade beslutet från Diskrimineringsombudsmannen (DO) kommit och den förväntade infekterade debatten återigen blossat upp. Byrån För Lika Rättigheter vill därför delge Er vår syn på beslutet.

DO har i sitt beslut varit väldigt tydlig och fört en saklig och rättsligt sett mycket hållbar argumentation. Själva sakfrågan –den rättsliga frågan– råder det därför inga tvivel om; ett generellt förbud mot heltäckande slöja i utbildningssammanhang står i strid med nu gällande diskrimineringslag. Att ett förbud i alla specifika lägen skulle stå i strid mot diskrimineringslagen har myndigheten således inte påstått. Tvärtom anför DO i sitt beslut att bedömningen gäller just det specifika fallet, underförstått att i ett annat eventuellt fall, möjligheten finns att ett förbud kanvara berättigat om omständigheterna då stödjer en sådan slutsats. Dessutom anför DO uttryckligen att det ytterst är domstolarna som kan pröva om skolors agerande i varje enskilt fall strider mot diskrimineringsförbudet och lämnar därför frågan öppen om framtida vägledande rättspraxis. Tydligheten i DO:s bedömning återfinns därför huvudsakligen i att ett generellt gällande förbud inte är förenligt med diskrimineringslagen. Det är en bedömning som i beaktande av gällande rätt bör anses mycket välgrundad.

Debatten som nu har blossat upp har emellertid handlat om helt andra aspekter än den rent rättsliga. Vissa talar symboliskt om ”principfall”, andra om religionens innebörd, ytterligare några häver oansvarigt ur sig rena islamofobiska argument om skyldigheten att hålla Sverige rent från främmande religiösa och kulturella inslag. Det finns all anledning för våra politiker och opinionsbildare att vara uppmärksamma på sakfrågan och uppträda ansvarsfullt i den nu alltmer snedvridna debatten.

Att myndighetspersoner, lagstiftare och andra makthavare nu dels angriper den människorättslag som de själva stiftat om (diskrimineringslagen) och som är en följd av landets folkrättsliga förpliktelser, dels öppet angriper den statliga institution (DO) som har till sin uttryckliga uppgift att just värna minoritetsskyddet oavsett opinion och rådande politiska strömningar, är ett mycket allvarligt tecken i tiden, tecken som vi alla bör vara uppmärksamma på och vars innehåll vi alla bör motsätta oss, nämligen undergrävandet av det för ett demokratiskt samhälle så viktiga minoritetsskyddet och ifrågasättandet/misstänkliggörandet av den myndighet som har att värna om just dessa människorättsintressen. Detta gör sig gällande med än större styrka i beaktandet av vårt lands och kontinents mörka människorättshistoria, en historia som dessvärre alltmer tycks vara på väg att upprepa sig.

Demokratins hälsotillstånd mäts på flera sätt och det demokratiska samhällets värnande om avvikare, om minoriteters rätt att få tro, tänka och leva enligt sina egna övertygelser och sed så länge det inte kränker och/eller förnekar andra människors rätt, är ett viktigt och användbart måttstock. När den hätska europeiska debatten nu letat sig in i det svenska allmänna debattklimatet med alltmer högljudda krav på en rangordning av individers rättigheter baserat på etniskt och/eller kulturellt ursprung, ja då är det dags för oss människorättsförespråkare att stabilt stå upp för den rätt som utgör det slutliga skyddet för utsatta minoriteter och som är den sista rättsstatliga skiljelinjen mellan ett civiliserat, demokratiskt samhälle och den typ av samhälle som vi demokrater i alla tider tagit avstånd ifrån.

Tilläggas bör att det givetvis hade varit önskvärt att få en auktoritativ och vägledande rättspraxis som människorättsarbetare kan använda i sin vardagliga verksamhet i värnandet om alla människors lika rätt. Nu blev det inte så eftersom DO gjorde bedömningen att det inte var påkallat i det specifika fallet. Oklarheten i vad som faktiskt gäller kvarstår således tills ett nytt ärende som påkallar rättsprövning dyker upp. Tills dess får vi hoppas att diskrimineringsskyddet av lagstiftaren förstärks och inte såsom nu signaleras, begränsas.

Diskrimineringsskyddet är för demokratin alltför viktigt för att bli föremål för skadliga populistiska utspel. Den rättighetsförlust som idag riskerar att drabba vissa individer riskerar i framtiden att drabba morgondagens oönskade individer. Att värna om andras rätt är därför, hur illa vi än anser att deras livsval är, att värna om allas vår rätt att få vår mänskliga värdighet respekterad och skyddad.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Protected by WP Anti Spam