Därför har vår människorättsorganisation stämt IKEA.

Byrån För Lika Rättigheters stämning mot IKEA har i dagarna blivit uppmärksammat i svensk media (se mer under “Historik“). För att tydliggöra vår människorättsliga bevekelsegrund har verksamhetsansvarige idag skrivit en artikel som publicerades på SVT Debatt. Nedan följer artikeln i sin helhet:

Därför har vår människorättsorganisation stämt IKEA.

Inom kort kommer Byrån För Lika Rättigheter, i egenskap av ombud för den ideella föreningen Forum för lika rättigheter, att föra talan i Helsingborgs tingsrätt mot IKEA. Bakgrunden är möbelföretagets anmärkningsvärda och diskriminerande agerande mot en vid tillfället femårig funktionshindrad flicka.

I mars 2008 åkte en familj från Munkfors till IKEA i Karlstad för att, i likhet med hundratusentals familjer i Sverige årligen, besöka ett av företagets många och omåttligt populära möbelvaruhus. Familjens 8-årige son var med på besöket och såg fram emot att vistas i IKEA:s lekrum. Besöket fick ett abrupt slut när den funktionshindrade pojken nekades tillträde till lekutrymmet med hänsyn till sitt funktionshinder. IKEA motiverade det uppenbart diskriminerande agerandet med att diffust hänvisa till ”säkerhetsskäl”.

Ett år senare var det dags igen, denna gång på IKEA:s varuhus i Malmö, när företagets personal nekade en femårig funktionshindrad flicka tillträde till varuhusets bollhav. Trots att flickans mor, som uttryckligen avsåg att vara bredvid flickan i lekrummet, föreslog en rad alternativa lösningar på den oerhört kränkande situationen stod företaget fast vid sitt nekande och diskriminerande beslut, detta trots att det inte fanns andra barn i bollhavet.

Skälen som angavs var även denna gång diffust angivna ”säkerhetsskäl” grundade på interna företagsbestämmelser. Hur flickans säkerhet under moderns tillsyn och i hennes omedelbara närhet skulle äventyras, har IKEA till dags dato inte förmått att förklara. Familjen lämnade till slut varuhuset, ledsna och kränkta, men till skillnad från vad som var fallet i Karlstad, sökte familjen stöd inför tillvaratagandet av den femåriga flickans rätt att få sina mänskliga rättigheter respekterade oavsett sitt funktionshinder.

Familjen erbjöds senare en kompensation av företaget för ”upplevelsen” men vidhöll att inget fel begåtts från företagets sida och vägrade därför be flickan och hennes familj om ursäkt för handlandet, eller ens kännas vid att det skulle handlat om diskriminering. Familjen tackade därför nej till den erbjudna kompensationen; det var deras lilla dotter Filippas grundläggande mänskliga rättighet det handlade om och inte om en trasig Billy-hylla som reklamerades.

Ärendet hamnade hos Diskrimineringsombudsmannen (DO) som efter närmare två års utredning – f.ö. en oacceptabelt lång tid för ett ärende av den aktuella karaktären – beklagligt nog valde att inte driva ärendet vidare, det trots mycket goda skäl och rättsliga förutsättningar för det. På grund av det extremt sena avgörandet och inför hotet om preskribering av ärendet valde Byrån För Lika Rättigheter, som varit flickans ombud genom hela processen, att stämma IKEA i domstol för brott mot diskrimineringslagen. Alternativet hade varit att acceptera den fortsatta diskriminerande behandlingen av funktionshindrade barn från IKEA:s sida, något som naturligtvis är fullkomligt främmande för en människorättsorganisation som strävar efter verklig samhällsförändring och vars verksamhet syftar till att ge diskrimineringslagstiftningen och de mänskliga rättigheterna ett verkligt och effektivt genomslag i Sverige. Att det handlar om ett litet barn stärker vår övertygelse om att det var ett korrekt beslut.

Efter de senaste dagarnas mindre medieexponering av ärendet har ytterligare föräldrar hört av sig till oss med vittnesmål om hur IKEA så sent som för ett par månader sedan nekat deras barn tillträde till lekrummet på närmast identiska grunder som de som de som anförts mot de tidigare fallen. Det förefaller därför som bevekelsegrunderna för vår människorättsliga stämning mot IKEA för brott mot diskrimineringslagen är fortsatt befogade tills dess att företaget på allvar gör upp med sitt ytterst problematiska och olagliga förhållningssätt gentemot funktionshindrade barn.

Diskrimineringen i dagens Sverige är ett verkligt och för de individer och grupper som drabbas ett högst påtagligt problem. I motsats mot vad många tror utgör diskriminering inte bara en kränkning mot den som drabbas, utan är på många sätt även att betrakta som en måttstock på ett demokratiskt samhälles misslyckande med en av dess främsta uppgifter, nämligen säkerställandet av alla människors lika värde, en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna. Barn bör naturligtvis tillerkännas ett särskilt starkt skydd eftersom de är oförmögna att själva stå upp för sina rättigheter.

Diskrimineringen yttras på en mängd olika sätt och förekommer inom alla vitt skilda samhällsområden. För landets funktionshindrade är det inte sällan tillgängligheten till de olika samhällsarenorna som utgör ett av de främsta missgynnanden och hindren för fullt deltagande i samhället på lika villkor, eller åtminstone på så lika villkor som möjligt, givet dessa individers enskilda förutsättningar.

Det är således av stor vikt att vi som samhälle tar vårt ansvar och faktiskt undanröjer de hinder som vi kan rå över och påverka, samt att vi redan i tidig ålder markerar den etiska norm vi vill skall gälla i det ständigt pågående samhällsbygget. Diskrimineringslagen är ett viktigt verktyg i det arbetet men det kräver att samtliga samhällsaktörer är beredda och fast beslutna att faktiskt tillämpa lagskyddet för att det ska bli verkningsfullt. Vår stämning mot IKEA, som företaget i sitt svaromål kallat för en ”onödig rättegång”, är ett led i det ansvarstagandet. För Byrån För Lika Rättigheter är tillvaratagandet av en liten funktionshindrad flickas mänskliga rättigheter under dessa omständigheter inte en onödig åtgärd, utan en nödvändighet.

Att stadigt och obevekligt stå upp för de mänskliga grundvärden som ett sunt och humant demokratiskt samhälle skall vila på är vårt sätt att ta vårt ansvar för vår gemensamma framtid. Lilla Filippa från Skåne och alla andra funktionshindrade barn i vårt land skall veta att de är inkluderade i den framtiden.

Vi får aldrig någonsin tveka på den punkten.

Esteban A. Calderón

Jurist och verksamhetsansvarig Byrån För Lika Rättigheter

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Protected by WP Anti Spam